Blogg - Torsdagen den 17 november

...............................................

Namnsdag: Naemi, Naima

...............................................

Grått och trist väder och det är ju ganska vanligt i den här månaden november.

................................................

Idag frossar jag i Dire Straits låten -Tunnel of love. Har gillat den inte bara för jag gillar gitarrer utan den har så mycket mer.

Den spelar jag när jag vill "spela av mig" och i hög volym ska den spelas och när den har nått tempot i låten och sedan dalar ut så får jag någon slags ro i min själ och det gillar jag.

Håll tillgodo med låten här!

.................................................

Idag talade jag med en kvinna som berättade att hon levt lycklig med sin man sedan hon var 17 år. Hon är i 70-årsåldern idag.

Jag glädjades med henne då hon berättade om allt det positiva som fanns i deras äktenskap och om hur omtänksam och närvarande hennes man varit. För det är inte alla förunnat.

Vi kom att prata om droger och bland annat om alkohol och jag kunde känna en känsla av ledsenhet såsom jag alltid gör när man kommer till det ämnet. Efter att ha fått erfarenheter av ämnet som medberoende alltså inte beroende av drogen själv utan att ha någon i ens närhet som är alkoholmissbrukare så ter sig ämnet annorlunda.

Att bara stå och titta på utan att kunna göra något är frustrerande och man går in i ett sjukligt mönster och tappar en del av den människan som man var innan.

Runt en missbrukande finns det ett snitt av tio personer som är medberoende på något vis som tex familjemedlemmar, släkt , kompisar och arbetskamrater.

Även att jag var på en familjevecka i Tingsryd och fick lära mig mycket om denna problematik så när man står där i verkligheten så gör man ändå alla fel.

Skulle göra allt annorlunda om jag skulle ha gjort det idag men det är lätt att vara efterklok.

Man brukar också säga att så lång tid som man har varit inne i ett destruktivt förhållande lika lång tid tar det innan man blir frisk igen och har byggt upp allt igen som man har raserat.

Nu sitter jag med den erfarenheten och försöker göra det bästa av det.

Ju längre tiden går ju mer distans får jag till det men ska faktiskt erkänna att det finns riktiga mörkerdagar.

Kanske inte för min egen del utan för någon annan som inte har kommit till insikt om vilket bra liv man kan ha utan att förstöra det med för mycket alkohol som bara förstör och förgör människan.

För innerst inne vill inte någon få detta eländiga liv utan det är alkoholen som bryter ned personen och utan hjälp är det svårt att klara sig ifrån det.

När det har gått långt och personen nått botten så finns det bara två val, livet eller döden.

Självklart är ju att välja livet men för att välja det så behövs enorma krafter för att bekämpa allt och välja det nyktra livet och alla klarar inte det.

Personligen tycker jag inte om det systemet vi har idag där det är fritt om vi vill missbruka eller inte utan det skulle sättas in alla resurser för att få alla drogfria för då kan livet starta igen för de missbrukande och de kan få ett värdigt liv att leva.

Ju längre de missbrukar mer går åt för att få de drogfria så motåtgärder skulle sättas in i ett tidigt skede.

Min tes är också att alla som kör rattfulla är missbrukare och det finns bara en sak som gäller det är att alkolås ska vara obligatoriskt i alla fordon och att alla som blir dömda för det ska ha obligatorisk vård för sitt missbruk.

På familjeveckan där jag var så lärde de ut Minnesotamodellen där de då har gruppterapi i behandlingen.

Det är ett råd som jag kan ge till alla som har denna problematik i sin närhet att göra likadant som de gör där att alla som är berörda av en persons missbruk samlas och sätter sig ned personen i mitten och alla ställer frågan samtidigt till personen

-Vad tänker du göra åt din situation?

Att få den frågan från alla samtidigt kan bara medföra att alla får samma svar samtidigt istället för alla lögner och beskyllan på var och en.

Många tragedier skulle undvikas på detta sätt.

Om jag återkommer till kvinnan i början så säger hon att hon gått igenom livet och inte hade varit i kontakt med dessa problem på samma sätt och inte hade något kunnande om det och det var precis samma som för mig innan.

Tror också att det fungerar så i det stora hela.

Det att man inte gör något konkret för att bekämpa drogmissbruk kan bero på okunskap eller att detta existerar även i finrummen och i beslutandenivå.

Ex. att någon på hög nivå tex i regeringen som har ett dolt missbruk vill ju inte driva frågan att införa något som försvårar dens missbruk.

För kärleken till drogen är större än allting annat.

Det gäller alla droger även så cigarretter för de som röker.

Jag vet för jag har själv rökt i 28 år och kände en stor sorg den dagen för 12 år sen då jag slutade men idag när jag sitter här helt rökfri och inte har rökt ett bloss på 12 år så är detta det bästa som jag har gjort i mitt liv.

Att sluta med något som håller en i ett järngrepp och inse att man får ett bättre liv utan.

Vilken frihetskänsla!

och sen på köpet bli piggare, lukta bättre, använda pengarna till bättre saker, få bättre hälsa ja det är bara vinster efter beslut och handling.

....................................................................