Hur allt har förändrats

Hur allt har förändrats

från i slutet av 1950-talet tills nu.

Denna text som jag skriver nu ska skrivas till ett specialarbete som jag fick uppdrag att göra.

Jag är född 1957. Jag föddes på ett litet BB som är nedlagt sen länge tillbaka. Vi bodde i ett litet samhälle där alla kände alla.

De första 9 åren levde jag i familjen med pappa, mamma och 3 barn och jag som äldst och en syster 1 år yngre och en bror 2 år yngre.

Pappa arbetade och mamma var hemma hos oss barn de första åren och med 3 blöjbarn så blev ju det mycket tvätt och blöjorna tvättades för hand eftersom vi inte hade tvättmaskin. Brukar tänka på det idag när tvätten växer i tvättkorgen...mamma måste ha tvättat jämt.

Bada fick vi göra i en zinkbalja på köksgolvet en gång i veckan.

Efter några år fick vi ett hembiträde som skulle hjälpa till i familjen med barn och lite annat då mamma nu hade börjat arbeta också. Hembiträdet eller när hon inte kunde så var det ett äldre par som kom och det fanns alltid någon hemma när man kom hem från skolan och något som många barn saknar idag.

Började 1:a klass i en liten byskola med 4 klasser. 1-2 gick tillsammans och 3-4 i en annan skolsal. En liten trevlig skola med närhet till lärare som var två äldre kvinnor. En kvinna lagade god mat till oss.

Vi gick i skolan på lördagarna. Men det var inte vanlig undervisning. Det var då vi fick bada bastu och spara pengar. Oavsett hur kallt det var så skulle vi gå till bastun ca 1 km från skolan. När vi hade klätt av oss så skulle vi duscha innan vi fick gå in i bastun och eftersom det var en iskall dusch så stod två stränga tanter och tog tag i armarna och förde in oss i duschen för ingen ville gå frivilligt. Men efter bastun var det skönt med lite svalka. Inte ovanligt att vi kom med istappar i håret tillbaka till skolan när det var kallt.

Vi fick ta med sparpengar till skolan och som fröken lade i en kassalåda och skrev in i våra sparböcker. Men ett litet erkännande så här många många år senare...det var inte alltid alla pengarna var med som man fick med sig hemifrån för det fanns 1- och 2-öreskola på affären bredvid där vi gick på bussen till skolan.

Vi fick också börja att ha sy- och träslöjd. Fick också sy mitt första förkläde där för hand och det var väldigt viktigt att det skulle var välsytt och av fållen skulle inte stygnen synas. Såg man det lite igenom fick man ta upp det och göra om det.

Vi hade morgonsamling och det skulle sjungas mycket då fröken satt vid pianot. Även att det var mycket träning på sång så blev jag jag ingen sångerska eller artist och kan inte ta en ton och tror ingen annan i klassen fick någon bra sångröst vad jag vet om.

Även att det var en liten fin skola med snälla lärare och inte många elever så fanns mobbing även där. Jag var ett av mobbarens offer och det var inte alltid så lätt men hade några äldre elever som hjälpte mig ibland.

När jag var 9 år skilde sig mina föräldrar och vi barn bodde kvar med mamma som jobbade och slet för att allting skulle gå runt. Kläder fick man ibland ärva av varann. Men god mat fick vi hemma för mamma lagade god husmanskost från grunden, bakade, plockade bär och frukt och gjorde saft och sylt etc.

För att mamma skulle få lite avlastning så fick åka på sommarkollo några somrar. Men det var både kul och tråkigt. Kul för att träffa nya kompisar, bada och ha kul men tråkigt att vara borta i en hel månad.

När jag var 11 flyttade vi till en annan ort och vi fick byta skola. Mycket större skola med låg-, mellan- och högstadium. Alltid jobbigt att byta skola och speciellt när man börjar i slutet av en vårtermin. Alla är inarbetade och känner varann.

I början av 1970-talet träffade mamma en ny man och det kom in en liten baby i vår familj alltså våran lillsyrra. Det var kul och vi var jättestolta över henne och ibland kivades vi om vem som skulle få gå ut med barnvagnen.

Började tidigt med att sälja saker som fröer, jultidningar och annat som gjorde att man fick lite mer fickpengar för med tre tonåringar och en liten så kostar det på för föräldrarna. Jag gjorde också små blomvagnar av klädnypor som jag sålde.

Jag klarade mitt körkort 1 mån efter min 18-årsdag och totalt kostade körkortet totalt med allt 2800 kr. Min första bil var också klar,  en Wolkswagen en sådan liten bubbla 800 kr.

När jag slutade gymnasiet så började jag jobba måndagen efter. Det var lite annorlunda förr och det fanns många jobb så det var vanligt att man kunde få jobb samma dag man frågade. Avtalsenlig lön var 17 kr/tim. Det räckte till mycket för allt var mycket billigare då.

Nu var det jobb och fritidsintressen som tex dans och kompisar som gällde. Bodde fortfarande hemma men for runt och dansade 3-4 kvällar i veckan.

Året efter så fick jag för mig om att titta efter ett nytt jobb och skaffa mig en egen lägenhet. En dag tänkte jag åka till en större stad och kollade i tidningen på morgonen och hittade en lägenhet och ringde och jag var välkommen och kolla och väl där sa han att du är först så du får ta den. Ok sa jag hör av om några timmar för jag hade ju inget jobb där men åkte till arbetsförmedlingen och fråga och de hade fått in jobb så de sa ring och jag gjorde så och arbetsgivaren sa kan du vara här om en timma okej sa jag och väl där sa han du får börja imorgon och jag sa på måndag och så blev det. Jag fick ägna helgen åt att flytta.

Gillade mitt nya liv lägenhet, en stad att utforska, bra jobb och jobbarkompisar och hur mycket dans som helst och mycket kompisar. Åkte hem till mamma på helgerna för vi skulle ju ut och dansa.

Sen kom 1980-talet som var olikt alla andra decenier jag levt i.

Människorna var glada och det märktes framförallt i klädmodet med färgglada kläder och man hade framtidsutsikt och tilltro till samhället och myndigheter och det kändes som de ville oss väl. Sjukvården tog hand om oss när vi blev sjuka och företagshälsovården fick man gå till med jämna intervaller från företaget och skyddsombuden gjorde ett bra jobb på företagen.

Det fanns hur mycket som helst att göra och ingen brist på nöjen.

Det fanns mycket jobb och många hade en bra lön. Det som var lite negativt att skatterna var lite höga då. En lite mer än normallön betalade man 62 % i skatt och det blev futtiga 38 % kvar.

Att sitta i bostadsrättsföreningars styrelse så fick man ett arvode på 300 kr men det var 50 % skatt de pengarna så man fick behålla var 150 kr för några timmar på plats och några timmar för att gå igenom och läsa dokument.

När vi kom in på 1990-talet så fanns glädjen kvar men svart och vitt började komma in i klädmodet och det är nog inte bara jag som kan känna sig lite ledsen i det mörka svart. Sen kom bankkrisen där i början 90-talet med 500 % i ränta på lån som sänkte många. Många gick sen och väntade vad som skulle hända kl 00.00 Melleniumskiftet för ingen visste vad som skull kunna hända med datorer och sådant....men inget hände utan vi gick över i ett nytt århundrade.

Om de sista 20 åren vet jag inte vad jag ska säga om....Jag kallar nog det Vilda Västern och tyvärr så blir det värre för varje år.